Ingmar Lundbergs fotoutställning i Åbo Akademis bibliotek 22.2 – 31.3.2016
Ingmar Lundberg har en utställning på Åbo Akademiska bibliotek. Utställningen varar 22.2.2016 - 31.3.2016, ifall ni är i trakterna är utställningen värt ett besök.
Rubrikbild tagen av: Heimer Lindström, 1993.
Text från Åbo Akademis bibliotek permalink to heading Text från Åbo Akademis bibliotek
Ingmar Lundbergs utställning presenterar ett urval foton både i svart-vitt och färg från de senaste trettiofem åren (1966 -2000). Denna period sammanfaller till största delen med hans tjänstgöring som bibliotekarie på Åbo Akademis bibliotek; han pensionerades hösten 1996 och flyttade till Mariehamn 1998.
Lundberg har under sin tjänstetid haft förtroendeuppdrag: han har representerat Åbo Akademi i Finlands fotografiska museums representantskap under åren 1981-89 (denna uppgift har efter honom skötts av en annan fotointresserad bibliotekarie från ÅAB) och kallats till hedersmedlem i Åbo fotoklubb, där han sedan 1966 varit verksam. Inte endast stillbilden utan också den levande bilden har fascinerat Lundberg. Bl. a fungerade han som filmkritiker i Åbo Underrättelser i början av 1960- talet.
Som emeritus har han haft mera tid att fördjupa sig i sina kära hobbies, som inte bara har att göra med ljusets inverkan på verkligheten utan också ljudets behag. Men om man tror att en bibliotekarie under fritiden läser böcker, så har jag aldrig hört Ingmar säga att en text i en bok tilltalat honom lika mycket som en bild. Det har nog varit olika slags bilder i fototidskrifter och foto- och konstböcker, som fått honom att visa sin entusiasm åt utomstående ”bilddiggare”. Vi har haft många intressanta diskussioner om foton, som piggat upp arbetsdagen. Ingmar har varit en erfaren fotospecialist att lita på, då det behövts råd och hjälp i arbetet på Bildsamlingarna och i min egen fotoforskning.
Bibliotekarier med fotointressen finns och har funnits på biblioteken. Redan under 1960- och 70-talet hade vi en kunnig naturfotograf, Nils Söderman på ÅAB. Det är bra för biblioteksbranschen att det finns både bokmalar och bildmalar, speciellt under dessa tider, då den digitaliserade bilden spelar en allt större roll för informationsförmedlingen i samhället. Ingmar deltog med en bildsvit i den stora utställningen ”Amatörfotografer vid Åbo Akademi 1918-1993” vid Åbo Akademis 75-årsjubileum år 1993. Där presenterades flera generationer av amatörfotografer som varit verksamma vid ÅA som forskare, tjänstemän, studerande mm. och lämnat efter sig visuella dokument, som ännu förmedlar stämningar och traditioner från gångna tider. Ingmar har under åren dokumenterat personalens arbetsliv och fester i bilder, som nu bevaras i Bildsamlingarna. Han har också donerat till ÅAB sina fotografier, som finns upphängda på bibliotekets väggar.
Utställaren har själv deklarerat att han älskar det klassiska fotografimediet, dess förmåga att dokumentera det omedelbara, att fånga en händelse som varat blott ett ögonblick. För att nå ett tillfredställande resultat behöver en fotograf god tur: han skall befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt i rätt belysning och tillräckligt nära sitt motiv. Urvalet av motiv och begränsningen av motivet gör varje fotograf intuitivt. En erfaren fotograf har under sina lärlingsår med hjälp av försök och misstag lärt sig ”se” eller urskilja sina motiv ur det massiva utbudet av impulser i omgivningen.
Lundbergs produktion kan indelas i två perioder, perioden 1966-1982 med svartvita bilder och perioden 1983- med färgbilder. Sina motiv hittar han i vardagslivet i staden: människan agerande ensam eller i grupp och människans arkitektoniska skapelser, och i naturen där tiden och naturkrafterna lämnat spår efter sig. Bilderna har ofta ett symboliskt innehåll. Han är till uttryckssättet både asket och romantiker.
Stenen som material har Lundberg fotograferat under de båda perioderna: dekorativa kurvor och rutmönster i stenbeläggningarna på gatorna, varierande struktur i olika stenbyggnader och monumentala stenbumlingar och bergslandskap som fotografen fascinerats av under sina sommarvistelser i den åländska och åboländska skärgården. Det finns en romantiker bakom de ofta strängt förenklade motiven: formen är omringad av en mystisk atmosfär som tilltalar åskådaren. Han har använt symboler bekanta från surrealisternas konst, t.ex. käpp, pålar, reflekterande ytor, skuggor.
Mina tolkningar av Ingmars foton baserar sig dels på våra diskussioner och dels på kunskaper som samlats under arbetsåren på ÅAB, men bilderna lever också sitt eget liv och talar sitt eget språk som vem som helst utan bakgrundsinformation kan bli delaktig.